French Baroque Era Sculptor, 1620-1694 French sculptor, painter, draughtsman and architect. Puget was one of the outstanding artists of his century, but his style, formed by the Italian Baroque, did not however always find favour in the classicizing atmosphere of the French court, where Jean-Baptiste Colbert would describe him in 1670 as 'a man who goes a little too fast, and whose imagination is a little too heated'. Although the son of a master mason, Simon Puget (d 1623), Puget was largely self-taught, as were his brother Gaspard Puget (1615-after 1683), an architect, and his son Fran?ois Puget (1651-1707), a painter. Apprenticed in 1634 to a wood-carver, Jean Roman, in Marseille, he left in 1638 for Italy, spending some years in Florence and Rome close to Pietro da Cortona, presumably as a stuccoist and painter, although his part in the decoration of the Palazzo Pitti, Florence, Cortona's main project of these years, is not clear. From 1643 he practised sculpture and painting at the Toulon Arsenal, France's largest naval shipyard, where he was appointed to the wood-carving workshop: around 1645, for instance, he designed and supervised the decoration of the ship Le Magnifique (in 1646 renamed La Reine; destr.). According to some sources, in 1646 he made a second journey to Italy,   Related Paintings of PUGET, Pierre :. | Great Vessel of War | The Sacrifice of Noah f | Navigation before a Promontory | Self-portrait ag | Vessel Firing a Salvo |
Related Artists:
Johan Richter
(1665 - 1745) was a Baroque painter, born in Sweden, but painting mainly landscapes or veduta of Venice. Richter was born in Stockholm and died in Venice. He was known to be active in Venice by 1717. He was influenced by Luca Carlevarijs.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Rubens Peale
Rubens Peale (May 4, 1784 - July 17, 1865) was an American artist and museum director. Born in Philadelphia, he was a son of artist-naturalist, Charles Willson Peale.